Related Paintings of unknow artist :. | Triumph of Flora | iakttagen | Floral, beautiful classical still life of flowers.035 | Realistic Violet Water Lily | Leopoldine Karoline Palffy |
Related Artists:
Francesco Cairo
(1607-1665) was an Italian painter active in Baroque Lombardy and Piedmont. He was born and died in Milan. It is not known where he obtained his early training though he is strongly influenced by the circle of il Morazzone, in works such as the Saint Teresa altarpiece in the Certosa di Pavia. In 1633, Cairo moved to Turin to work as a court painter, including portraits, to Vittorio Amedeo I of the House of Savoy. Between 1637-1638, Cairo travelled to Rome, where he encounters the works of Pietro da Cortona, Guido Reni and of the Caravaggisti. He returns to Lombardy to complete altarpieces for the Certosa of Pavia and a church at Casalpusterlengo. He painted a St. Theresa for San Carlo in Venice. Between 1646-1649, he returns to Turin, and paints an altarpiece for Savigliano and the church of San Salvario. He is also known as Il Cavaliere del Cairo, because in Turin, he received the order of SS. Lazarus and Maurice in recognition of his merit. Many of his works are eccentric depictions of religious ecstasies; the saints appear liquefied and contorted by piety. He often caps them with exuberant, oriental turbans.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
Monamy, Peter
English Painter, 1681-1749 English painter. It seems likely that his family origins and name were French. The Painter-Stainers' Company records that he was apprenticed as a house painter to William Clarke from 1696, but by 1710 he had become a marine artist, filling the gap in the market left by the death of Willem van de Velde the younger in 1707. Most of his subsequent career was devoted to careful imitations of van de Velde's style (and, in some cases, of particular pictures), by which, according to Vertue, 'he distinguished himself and came into reputation'. He maintained his links with the Painter-Stainers, of which he had been made a freeman in 1703